Vandrindsleden i Kauhanneva-Pohjankangas nationalpark går runt en idyllisk orörd oas för fåglar i anslutning till den gamla kungliga museivägen Kyrönkangas. I fågeltornet som ligger i gränsmarkerna mellan skogen och mossen kan man studera livet på högmossen. Den uppmärksamme fotografen hittar garanterat intressanta naturobjekt under vandringen på ledens spångar. En lämplig rastplats finner man antingen vid fågeltornet, vid Salomaa rastplats eller vid Kauhalammi strand. Sommartid kan man ta ett svalkande dopp från bryggan i Kauhalammi.
Till Ruttens Början
Startpunkt 1
Vid ankomst norrifrån
Från riksväg 3 (Vasa – Tammerfors) vik av i Kurikka och följ skyltar mot Kauhajoki och kör längs väg 67 Från väg 67 vik av till vänster fortfarande mot Kauhajoki längs väg 44.
Fortsätt i riktning mot Karvia längs väg nr 6700.
Följ skyltar mot parken från Nummijärvi längs Kyrökangas sommarväg tills du når parkeringsplatsen vid Nummikangas (5 km) (ingen adress).
(WGS84) N62 12.938 E22 26.838
Startpunkt 2
Vid ankomst söderifrån
Från söder längs riksväg 3 (Tammerfors-Vasa) svänger man i Parkano mot Karvia och fortsätter längs väg 274.
Från Karviahållet följer man skyltar mot nationalparken (10km) ända till parkeringsplatsen vid Salomaa (Kyrönkankaantie, Karvia)
(WGS84) N62 11.698 E22 26.985
Ruttbeskrivning (Från Nummikangas)
Kauhalammirundan är en del av Kauhaneva-Pohjankangas nationalpark och ett av de mest ödemarksliknande utflyktsmålen i sydvästra Finland med sina myrområden och torra, talldominerande moskogar. De karga och storslagna myrområden längs Kauhalammirundan erbjuder en utmärk möjlighet till att koppla av. Rutten är inte markerad men stigbotten är tydlig och alla korsningar skyltade. Kauhalammirundan lockar vandrare som är intresserade av myrmarkerna, fåglar och de fina utsikterna som området erbjuder. Rutten tillämpar sig för nybörjare och barnfamiljer.
Svårighet
Vandringsleden går i jämn terräng längs skogsvägar och stigar samt längs en 1,6 km lång spång över Kauhanneva. Vid översvämningar behöver man vattentäta skor mellan Kauhalammi och Salomaa men annars klarar man sig bra med en vanlig fritidsklädsel enligt vädret.
Bra att veta
Det finns en tältplats, en torrtoalett som är anpassad för rörelsehindrade och en eldplats i Salomaa. I rastplatsen i Nummikangas finns utsiktstorn, eldplats och torrtoalett och i Kauhalammi en badbrygga och bänk. I våta eller isiga förhållanden kan spångarna vara hala. Vattnet i Nummikangas brunn tillämpar sig för matlagning men innan man dricker vattnet måste det kokas. Vattnet i Salomaa brunn går att användas utan kokning. I nationalparken måste husdjur hållas kopplade och under fåglarnas häckningsperiod är vissa partier avspärrade. Man följer principen om skräpfritt friluftsliv, dvs. ta skräpet med dig. En intressant och helt annorlunda del av Kauhaneva-Pohjankangas nationalpark är Katikka-kanjon: www.visitpohjanmaa.fi/katikankanjoni som ligger bara en kort väg längre bort. Områdets andra nationalpark Lauhanvuori nationalpark: www.luontoon.fi/lauhanvuori. Läs vandringsupplevelser från Kauhaneva-Pohjankangas på finska: http://bit.ly/kauhaneva-pohjankangas
Omgivnin
Flera öppna fuktigare partier, gungflyn, utgör Kauhaneva till en av de mäktigaste högmossarna i Finland och erbjuder mycket att se för den som tycker om att vandra i natur. Kauhaneva utgör en internationellt betydelsefull myrmark tillsammans med Kampinkeidas i nordväst. Mossen består av omväxlande torrare partier, så kallade högmossar och fuktigare partier, gungflyn, samt öppna kärr. På de torraste partierna växer knotiga tallar upp genom kärrområden där myrmarkernas olika fåglar trivs. Det finns hundratals kärr med klart vatten i Kauhaneva-området. Under fåglarnas häckningsperiod är vissa områden avspärrade. Under våren och under häckningsperioden i början av sommaren lockar mossen många fåglar varav vadare och måsar är mycket högljudda. Småspov, ljungpipare och storspov hör till områdets mest talrika vadare. Sädgås, smålom och rödspov är lite mera fåtaliga. Däremot gök, dubbeltrast och den hemliga nattskärran trivs bättre på områdets torra talldominerande moskogar.
Intressant information om rutten
Nuförtiden tänker man att bosättningen i Kauhajoki och Karvia uppkom relativ sent, först på 1500-1600-talen. Redan på stenåldern har man gjort jaktresor i tallmon och mossen i Kauhaneva-Pohjankangas. Det har funnits stödjepunkter för jakt i området som man har använt när man har jagat, fiskat och bränt sved och tjära. I området Pohjankangas som hör till åsen Suomenselkä är det fortfarande möjligt att hitta fångstgropar som användes på stenåldern. Museivägen som korsar genom nationalparken har redan omnämnts på 1500-talet och tillhör Finlands äldsta vägnät. Vägen var på den tiden bara en stig, men blev sedan ridväg och senare också en viktig postväg och på 1700-talet en förbindelse mellan Österbotten och södra Finland. Därefter blev vägen mindre viktig men ännu under Finska krig marscherade trupperna längs vägen. När man vandrar längs Kyrönkankaantie går det lätt att se spår av forna vandrade, ryttare och brevbärare i området. Kring Lapinkaivo träsk går det att se flera olika fornlämningar. Träsken finns inritad på flera tidiga vägkartor och från och med 1600-talet har man också skrivit ner historier kring den.
Ladda ner och skriv ut ruttbeskrivningen och kartan här!
